spår

är väldigt trött efter 3 dagars utställning, fastän vi har en dag kvar...det ligger pärlsocker över hela min lägenhet och jag är fast i bull-bubblan. Måste ta tag i det hela och städa. På måndag blir det nytt kapitel, och jag kommer sakna alla er i denna underbara grupp, och jag vet att jag kommer sakna bloggandet....så jag kommer fortsätta.Som svar till Malin, så är det så att jag inte kan vara med i nästa vecka,även om jag velat.Roligt att du varit så engagerad,och det är precis det jag tror Tanumshede behöver. Mer människor som vågar. Hör gärna av er så jag vet era nya bloggadresser!lämna en kommentar lr nåt.Peace!

bara 5 droppar till

Då vet man att kafferepet snart är över. Väldigt typiskt att höra om man dricker kaffe hemma hos någon ute på landet. Det är lite "snälla stanna kvar" över det där med att fråga om man vill ha lite mer kaffe. Och svarar man då, ja tack men bara 5 droppar, så vet man att man får sitta och slänga käft minst en timme till, haha! Kanske inte min generation,men det förekommer. Tycker det är ett roligt uttryck,5 droppar.....och så blir det ändå en halv kopp.Härlig matematik.

Tack och hej Tanumshede!

Generator

Under projektets gång har man känt sig till och från lite orolig hur allt ska komma i hamn.Det som belivat och inspirerat mig att kämpa vidare har varit våran process, som grupp ihop. Från att inte känna Tanumshede alls, till att få tankar om mina idéer från olika håll, som gjort att jag mognat fram till en analys som jag känner mig nöjd med. Jag verkligen älskar att vara i en grupp där samtalet fungerar,det är lycka att ha ett sådant där bra samtal som ger en mer än man någonsin skulle komma själv. Tack vare Tanumshede och den hemska mörka natten jag spenderade där så har jag hittat ett nytt sätt att arbeta i tanken.Eller det kanske var gammalt och att jag hittat det igen på nytt.

Seminariegruppsamtalen har varit allvarliga,roliga,givande och väldigt uppiggande,önskar ni där ute kunde känna energin som finns då man lär känna varandras idéer! Idag snackade vi bland annat om kontraster och hur det kan skapa mer än vad det ser ut att vara. Jag berättade om ett verk jag såg i Hong Kong(bilderna ovanför). Det föreställer ett stort målat mönster i form av gammalt kinesiskt porslinsmönster. Det är högsta allvar med porslin i Kina, och det har otroligt gamla anor. Om du kikar närmre på andra bilden, så ser du att allt inte är som det ser ut. Fantastiskt roligt interagerande med besökaren,speciellt om han/hon är lite fin i kanten. Kontrast mot det gamla,det nya skiner igenom.Nog om det.Tyckte om det och skrattade mycket åt människor och deras reaktioner. Skönt på något sätt när tanken ligger i aktiverandet av besökaren. Ser framemot att svettas på måndag med utställningsmonterandet.Hoppas inte "konserten-är-slut" symptomen kommer än.

Hur charmar man rätt folk att stanna? forts.

Tänk att ställa bandet Chicago att spela för de som är på väg bort ifrån Tanumshede,fjäska lite kanske. Gratis något.Folk tycker om sånt.Alla vill känna sig älskade,och även Tanumshede.Känns som att det är lite av ett problem att Tanumshede är en sådan genomfartsort. Det är ett flöde och inget stopp som gör att jag har svårt att stanna kvar. Så därför satt jag nu ikväll på spårvagnen och tänkte att det är som en olycklig kärlekshistoria, Tanumshede måste jobba för att behålla,eller vinna nya hjärtan. Kanske en countrylåt passar bättre? Mer kärlek i Tanumshede behövs för att jag skulle vilja stanna iaf. Kram på er!

Hur charmar man rätt folk att stanna?

En häst,en hund, en ko- en Tanumshedebo?

”Fördomar grundar sig på stereotyper som indelar företeelser och personer i grupper baserat på kriterier som kön, ålder, nationalitet och etnisk tillhörighet, yrke och utbildning, social bakgrund, utseende och musiksmak. Fördomarna och stereotyperna har sin grund i individens anlag, uppfostran, livserfarenhet och vanor.” källa: wikipedia.se

Det här med fördomar susar runt i min skalle. Ofta har man väl som mest fördomar (både bra och mindre bra) när man inte känner en person eller en plats. En fördom är en ogrundad uppfattning eller kan också vara en partiskhet gentemot någon eller något. Man tror ofta att man är så öppen och fördomsfri (sådär hääärlig ni vet), men man har oftast mer ogrundade uppfattningar än man själv förstår. Det är bra med fördomar(för det mesta), dom gör människan nyfiken, men också feg i vissa sammanhang. Ju mer jag jobbat med Tanumshede desto mer avtar mina fördomar, i alla fall de mindre bra. Jag har skrivit det förut men jag fick en känsla av att de beslutsfattande människorna inte alltid talar samma språk när saker ska bli gjorda på mindre orter. Det kanske är en fasansfullt ful fördom. Men så tror jag. Jag tror att det första man drar ner på är belysning på kvällen och på kulturlivet, för det är ju så dyrt.

Varför är det som mörkast där ungdomarna hänger som mest?

Ett klart exempel på det i Tanumshede är vid idrottshallen. Föreningsliv såsom idrottsaktiviteter och kulturaktiviteter betyder mycket under uppväxten, det blir som en halv uppfostran. Tro mig, jag vet. Och där kanske en fördom till ligger och gror för jag tror mig veta hur ungdomarna känner inför det offentliga rummet i Tanumshede.

Kanske är det så för att jag växte upp i Färgelanda. Det är sant. När vi kom ner till Uddevalla för att gå på disko med stadsungarna så ville man gärna inte säga att man var från just- Färgelanda. Pinsamt.
Kommentarer som: - Öh, hörru vart har du traktorn då? , var vanligare än man kan tro. De där kommentarerna gör ju att man senare i livet vill förakta att man levt i det som andra uppfattar som ”bonnhåla”. Hur kan man se ner på något man aldrig upplevt? Och varför anses det så fräckt att ha ”tagit” sig därifrån? Min första kyss utspelade sig vid grinden in till skolgården,- i Färgelanda. Fantastiskt vackert,pubertalt och dreggligt. Hur kan man glömma det?

Jag spenderade min gymnasietid i Uddevalla och bodde då ute på Bokenäset nära Lysekil. Det ansågs vara lite finare än att vara från Dalsland, det kändes så då. Jag trivdes aldrig med Uddevalla som stad eller mentaliteten, och det kan jag säga efter att ha bott där själv över en sommar. Jag försökte under den vackraste årstiden och det hjälpte inte. Och varje gång jag kommer tillbaka så ljuger jag nästan alltid om vad jag egentligen är utbildad till och vad jag jobbat med Fastän alla verkar tycka att det är så cool att man ”lyckats” ta sig därifrån, så måste man vara så normal det bara går. Så att ingen tittar snett på dig. Jante. Jag tycker verkligen inte om Jante, även jag kämpar med honom varje dag. Det borde nog de små orterna i Fyrbodal också göra, att våga ta för sig lite och ta lite mer plats, vara stolta och kämpa lite mer med sitt mervärde! Tanumshede är ju mer känd för Vitlycke än sitt egna lilla samhälle.

Men kanske är det så att man lyssnar lite för mycket efter vad andra har för uppfattning om en, och då blir det en sanning tillslut om man inte gör något åt det. Ta till vara det som finns och vidareutveckla det istället för att stirra sig blind på andra. Men ett tillägg är att alltid lyssna på konstruktiv kritik och att våga kasta sig ut ibland. Så bra att någon tar tag i samtalet omkring det offentliga rummet i Fyrbodals kommuner och att kommunerna hänger på. Modigt och nödvändigt. Hoppas att ni kommer ha användning av mitt analysarbete. Slut på mina levnadsteckningar.Arrivederci.

OK Go - Here It Goes Again

rullbandet-en utmärkt metafor för att inte vilja stanna kvar...men man kan ju använda flödet för olika ändåmål,tycker denna musikvideon är inspirerande,och kul!

kaos deluxe

haft handledning igen
lite frustrerad faktiskt
fick inte skriva mer för mattias,men gör det ändå(som ett trotsigt barn)
är otroligt lättprovocerad,hade glömt av det
tacksamt för att få processen framåt,kaos är bra
nu ska jag bygga,inte tänka.

två steg fram-ett tillbaka

Jag har en sak att erkänna.Jag tänker ta tillbaka mitt förra blogginlägg,men jag tänker inte ta bort det från min sida då jag tycker att det är en del i min process. Jag har backat några steg i min process och mitt analyserande. Var för mycket inriktad på resultat,när det hela faktiskt ska handla om analys. Nu känns det rätt, efter kaffe och samtal med Andreas,Katti och Mattias.Hittills har det varit många idéer hur jag skulle vilja förändra Tanumshede, och det kanske inte är det som är grejen, utan mer det jag ser just nu. De element jag undersökt i min analys över Tanumshede är dessa, om man ska spalta upp:

Fördom
Mörker/Ljus
Kommunikation
Rörelse


kanske har glömt något men det kommer väl senare isåfall.

Back to basics.

det som inte är

mitt utvalda rum att arbeta med och analysera i Tanumshede är det som inte finns,utan det rum vi upplever då vi besöker,lever,växer

fördom

Sitter och funderar på min analys av Tanumshede och vad den kommer mynna ut i. Ett återkommande ord i mina tankar och det jag vill analysera är fördomar. Är det så att man är mer hjälpsamma mot sina grannar på landet, -eller är det lite" inte-ska-väl-vi-störa" mentalitet?Rakt upp o ner,sköt dig själv och skit i andra,annars får du betala.

Jag upplever att realtioner som rör familj-/kompis-/grannrelationer går före den professionella yrkesrollen som man har. Mina erfarenheter och fördomar är att man pratar mycket och vet mycket om alla i ett mindre samhälle,och att om tex en kommunanställd måste ta ett obekvämt beslut som kan gynna orten,men missgynna grannen, så väljer han/hon med hög sannolikhet det sistnämnda(för den del inte sagt att alla agerar så). Man är mån om sina relationer till andra människor i det lilla samhälle man bor i, och jag tror också att man bryr sig om mycket vad andra tycker.

Man upplever väldigt starkt att man sticker ut i Tanumshede,man får undrande blickar på sig.Barbro på ica känner inte igen mig.

Hur påverkar mina fördomar mot Tanumshede min syn på det offentliga rum som jag håller på att analysera?

Om de som planerat och byggt upp den lilla orten tagits in utifrån och enbart arbetat efter proffessionella relationer,hade den röriga gågatan sett annorlunda ut då?

Hade man sparat de vackra man rivt ner och planerat efter det istället?

Även om det finns en vilja, så känns det som att det behövs ett nytt sätt att tänka för att kunna förändra det mönster som gör att Tanumshede känns som en bortglömd,rörig korridor.

Imorgon blir det full fart igen med analysarbete, skiktröntgen och metaforer

Mörkret.

Så kom det.Mörkret. Vi hade tillbringad hela dagen i Tanumshede,med trevlig lunch som kultursekreterare Malin fixat med. Research.Analys.Kumpanen Andreas fick dra sig tillbaka till familjen i Götet. Eftersom att jag själv bott på landet tror jag att jag är så tuff.Men inte, haha! Efter ca 1 timme ensam i ett stort,mörkt,sommargästdoftande hus med 11 rum fick jag nästan erkänna att det var därför jag tog min tele och ringde mamma.

-Jaså, du e i Tanumshede??!, vad göör du där då?,säger mamma.

- Nja, gör analys över det offentliga rummet o så,men det börjar bli lite mörkt och så här nu.Och så sitter jag ensam i ett mörkt hus.

- Är du lite skraj, eller vad ville du prata om?,säger mamma undrande.

-njaaae, jag e inte rädd.inte alls,säger jag för att låta så övertygande som möjligt.(haha)

Jag var mörkrädd jag erkänner. Och stress i olika former kan ju göra att man använder lite kraftuttryck,så igår var jag mindre förtjust i Tanumshede.Men istället för att sitta ensam i det stora huset så gav jag mig ut på samhällets gator och undersökte.Efter det var vi mer kompisar.Jag tycker faktiskt om Tanumshede,fast mer de människor jag träffat under dessa två dagar.Jag somnade sent.Ensam.I det stora huset.

You know it is for real when.....

Har precis tagit av mig en enormt stor, grön regnrock, mitt hår rinner av regnvatten och stövlarna läcker. Kall på ytan, men varm och lugn inombords, nästan lite andlig känsla. Skrattar lite åt mig själv att jag fick sådant infall att dra ut i skogen med snäv kjol under den stora regnrocken, jag behövde nog verkligen det där lugnet idag! Mitt byte för dagen är ett gäng gyllengula kantareller från skogen en bit bort från min mammas hus. Jag älskar att bo i staden, men jag måste verkligen ha min dos av landsbygden ibland. Det finns inget skönare än vald ensamhet, och inget så smärtsamt som oönskad ensamhet. Om man i Sverige går in på en vanlig matvaruaffär i en stad du inte besökt förut, så pratar man oftast inte med så många utav varken personalen eller de andra kunderna i butiken. Gör du samma sak i Australien så kan du räkna med att ha socialiserat en hel del när du handlat dina varor. Hur ofta är det att man pratar i kön till kassan här i Sverige? Eller att expediten tilltalar dig med mer än ”hej” och ”tack”? Olika kulturer har olika mentalitet och mönster. För frågar en främling i kassakön på Ica dig hur läget är, så tror du förmodligen att personen är skummis eller drogad. Vi har en väldigt typisk individbaserad kultur i vårat land, på gott och ont. Man bryr sig mer om sitt eget självförverkligande, och ofta så förknippas individualistiska samhällen med kapitalism. Individualismen vill framstå som frihet för individen, men är det så? kan det inte snarare vara så att vi slutar ta ett kollektivt ansvar för saker som faktiskt är viktiga, och sen ringar in oss själva i hörnet. Vi bara måste ta bilen till banken, fastän det är 200 meter hemifrån att promenera, bara för att vi alltid gjort så. Vi tänker inte på att det främjar både oss själva och miljön om vi väljer det senare alternativet. Sen kanske vi hade upplevt våra omgivningar på ett helt annat sätt, kanske träffat på den där grannen och bytt några ord istället för att tyst anonymt vinka genom vindrutan. Undrar hur vi skulle använt våra offentliga rum om vi hade mindre fokus på självförverkligande och ogenomtänkt konsumtion? Var förbi saluhallen vid kungstorget igår och köpte nybakt bröd och min favoritost, underbart! Härligt trevlig expedit också som vet vad hon pratar om, och det behöver inte bli svindyrt för att få det där äkta. Det där äkta är svårt att hitta och bevara nuförtiden, även i Sverige. Det försvinner även mer och mer på landsbygden, och upp ploppar plastiga köpcentrum som svampar. Inget megautrustat Ica maxi i världen slår traditionell torghandel, eller gör det?

intryck-avtryck-uttryck?

Helt färdig efter två dagars resa med hela gänget genom alla de kommuner i fyrbodal som vi ska jobba med. Jag har mött Tanumshede för tredje gången i mitt liv och inser att detta kommer att bli en stor utmaning. Mina första spontana reaktion är "form follows function",dvs man har vad man behöver på en gata och har därefter valt att sätta en genomfartsled för bilar rakt igenom hjärtat av samhället,som en korridor eller tunnel.Ser framemot att vara i Tanumshede och undersöka platsen och dess möjligheter i min egen takt nästa vecka. Här finns mycket att nysta i- minst sagt!Kul!

sanningen om min innergård....(workshop i platsanalys)

Luften luktar fuktigt tungt men ändå friskt. Jag låser upp porten som leder in till en, - annan värld. Känsla av att vara omhuldad och fri på samma gång. Mörkret känns inte hotfullt. Ljuset i fönstren bildar ihop med den stjärnklara himlen ett skönt lugn, ett rum med mycket rymd. Känslan av att bara vara som man är.Besjälad på ett personligt vis men ändå offentlig

det upplevda...

Det här med rum kan vara svårt men ändå så enkelt.Platser man besökt eller som man kommer besöka, förväntan eller rent utav lite skräck. Det finns platser jag besökt som jag gärna besöker igen, men det finns också såklart som nog för de flesta människor platser jag helst inte vill besöka igen,fastän jag måste,tex tandläkaren. En tandläkarmottagning har nog det mesta jag tycker är hemskt i rumssammanhang både vad det gäller upplevelsen av rummet och i den fysiska utformningen. Du känner doften av gummihandskar och fluorskölj direkt du gör entré på mottagningen, de sobert färgsatta väggarna som är målade med en halvblank färg för att vara så praktiska som möjligt att städa.Metallklirr,starkt ljus som du vet kommer att blända dig och ljudet av borrklinga som snart ska in i din käft och rota. Din enda tröst i tandläkarstolen är affischen i taket med roliga små gubbar på, som egentligen är till för de som är 15 år yngre än dig själv. I just denna situation blir det upplevda och det fysiska så påtagligt.Jag väljer att tänka positivt,palmer, sol och en drink på stranden. Borrljudet försvinner bort i fjärran,dagdrömmen har räddat min tandläkarskräck för en stund. Vad vill jag nu komma till med detta tandläkarinlägg som start på min blog? Jo, klatschigt nog att det fina är att det upplevda rummet är ditt eget, och inget rum behöver vara obehagligt eller obekvämt. Nu är det dags att uppleva Tanumshede och det känns som ett kul projekt att ge sig in i!Vi ses....