Mörkret.

Så kom det.Mörkret. Vi hade tillbringad hela dagen i Tanumshede,med trevlig lunch som kultursekreterare Malin fixat med. Research.Analys.Kumpanen Andreas fick dra sig tillbaka till familjen i Götet. Eftersom att jag själv bott på landet tror jag att jag är så tuff.Men inte, haha! Efter ca 1 timme ensam i ett stort,mörkt,sommargästdoftande hus med 11 rum fick jag nästan erkänna att det var därför jag tog min tele och ringde mamma.

-Jaså, du e i Tanumshede??!, vad göör du där då?,säger mamma.

- Nja, gör analys över det offentliga rummet o så,men det börjar bli lite mörkt och så här nu.Och så sitter jag ensam i ett mörkt hus.

- Är du lite skraj, eller vad ville du prata om?,säger mamma undrande.

-njaaae, jag e inte rädd.inte alls,säger jag för att låta så övertygande som möjligt.(haha)

Jag var mörkrädd jag erkänner. Och stress i olika former kan ju göra att man använder lite kraftuttryck,så igår var jag mindre förtjust i Tanumshede.Men istället för att sitta ensam i det stora huset så gav jag mig ut på samhällets gator och undersökte.Efter det var vi mer kompisar.Jag tycker faktiskt om Tanumshede,fast mer de människor jag träffat under dessa två dagar.Jag somnade sent.Ensam.I det stora huset.