fredag 21 september 2007

You know it is for real when.....

Har precis tagit av mig en enormt stor, grön regnrock, mitt hår rinner av regnvatten och stövlarna läcker. Kall på ytan, men varm och lugn inombords, nästan lite andlig känsla. Skrattar lite åt mig själv att jag fick sådant infall att dra ut i skogen med snäv kjol under den stora regnrocken, jag behövde nog verkligen det där lugnet idag! Mitt byte för dagen är ett gäng gyllengula kantareller från skogen en bit bort från min mammas hus. Jag älskar att bo i staden, men jag måste verkligen ha min dos av landsbygden ibland. Det finns inget skönare än vald ensamhet, och inget så smärtsamt som oönskad ensamhet. Om man i Sverige går in på en vanlig matvaruaffär i en stad du inte besökt förut, så pratar man oftast inte med så många utav varken personalen eller de andra kunderna i butiken. Gör du samma sak i Australien så kan du räkna med att ha socialiserat en hel del när du handlat dina varor. Hur ofta är det att man pratar i kön till kassan här i Sverige? Eller att expediten tilltalar dig med mer än ”hej” och ”tack”? Olika kulturer har olika mentalitet och mönster. För frågar en främling i kassakön på Ica dig hur läget är, så tror du förmodligen att personen är skummis eller drogad. Vi har en väldigt typisk individbaserad kultur i vårat land, på gott och ont. Man bryr sig mer om sitt eget självförverkligande, och ofta så förknippas individualistiska samhällen med kapitalism. Individualismen vill framstå som frihet för individen, men är det så? kan det inte snarare vara så att vi slutar ta ett kollektivt ansvar för saker som faktiskt är viktiga, och sen ringar in oss själva i hörnet. Vi bara måste ta bilen till banken, fastän det är 200 meter hemifrån att promenera, bara för att vi alltid gjort så. Vi tänker inte på att det främjar både oss själva och miljön om vi väljer det senare alternativet. Sen kanske vi hade upplevt våra omgivningar på ett helt annat sätt, kanske träffat på den där grannen och bytt några ord istället för att tyst anonymt vinka genom vindrutan. Undrar hur vi skulle använt våra offentliga rum om vi hade mindre fokus på självförverkligande och ogenomtänkt konsumtion? Var förbi saluhallen vid kungstorget igår och köpte nybakt bröd och min favoritost, underbart! Härligt trevlig expedit också som vet vad hon pratar om, och det behöver inte bli svindyrt för att få det där äkta. Det där äkta är svårt att hitta och bevara nuförtiden, även i Sverige. Det försvinner även mer och mer på landsbygden, och upp ploppar plastiga köpcentrum som svampar. Inget megautrustat Ica maxi i världen slår traditionell torghandel, eller gör det?

Inga kommentarer: