Sitter och funderar på min analys av Tanumshede och vad den kommer mynna ut i. Ett återkommande ord i mina tankar och det jag vill analysera är fördomar. Är det så att man är mer hjälpsamma mot sina grannar på landet, -eller är det lite" inte-ska-väl-vi-störa" mentalitet?Rakt upp o ner,sköt dig själv och skit i andra,annars får du betala.
Jag upplever att realtioner som rör familj-/kompis-/grannrelationer går före den professionella yrkesrollen som man har. Mina erfarenheter och fördomar är att man pratar mycket och vet mycket om alla i ett mindre samhälle,och att om tex en kommunanställd måste ta ett obekvämt beslut som kan gynna orten,men missgynna grannen, så väljer han/hon med hög sannolikhet det sistnämnda(för den del inte sagt att alla agerar så). Man är mån om sina relationer till andra människor i det lilla samhälle man bor i, och jag tror också att man bryr sig om mycket vad andra tycker.
Man upplever väldigt starkt att man sticker ut i Tanumshede,man får undrande blickar på sig.Barbro på ica känner inte igen mig.
Hur påverkar mina fördomar mot Tanumshede min syn på det offentliga rum som jag håller på att analysera?
Om de som planerat och byggt upp den lilla orten tagits in utifrån och enbart arbetat efter proffessionella relationer,hade den röriga gågatan sett annorlunda ut då?
Hade man sparat de vackra man rivt ner och planerat efter det istället?
Även om det finns en vilja, så känns det som att det behövs ett nytt sätt att tänka för att kunna förändra det mönster som gör att Tanumshede känns som en bortglömd,rörig korridor.
Imorgon blir det full fart igen med analysarbete, skiktröntgen och metaforer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar