En häst,en hund, en ko- en Tanumshedebo?

”Fördomar grundar sig på stereotyper som indelar företeelser och personer i grupper baserat på kriterier som kön, ålder, nationalitet och etnisk tillhörighet, yrke och utbildning, social bakgrund, utseende och musiksmak. Fördomarna och stereotyperna har sin grund i individens anlag, uppfostran, livserfarenhet och vanor.” källa: wikipedia.se

Det här med fördomar susar runt i min skalle. Ofta har man väl som mest fördomar (både bra och mindre bra) när man inte känner en person eller en plats. En fördom är en ogrundad uppfattning eller kan också vara en partiskhet gentemot någon eller något. Man tror ofta att man är så öppen och fördomsfri (sådär hääärlig ni vet), men man har oftast mer ogrundade uppfattningar än man själv förstår. Det är bra med fördomar(för det mesta), dom gör människan nyfiken, men också feg i vissa sammanhang. Ju mer jag jobbat med Tanumshede desto mer avtar mina fördomar, i alla fall de mindre bra. Jag har skrivit det förut men jag fick en känsla av att de beslutsfattande människorna inte alltid talar samma språk när saker ska bli gjorda på mindre orter. Det kanske är en fasansfullt ful fördom. Men så tror jag. Jag tror att det första man drar ner på är belysning på kvällen och på kulturlivet, för det är ju så dyrt.

Varför är det som mörkast där ungdomarna hänger som mest?

Ett klart exempel på det i Tanumshede är vid idrottshallen. Föreningsliv såsom idrottsaktiviteter och kulturaktiviteter betyder mycket under uppväxten, det blir som en halv uppfostran. Tro mig, jag vet. Och där kanske en fördom till ligger och gror för jag tror mig veta hur ungdomarna känner inför det offentliga rummet i Tanumshede.

Kanske är det så för att jag växte upp i Färgelanda. Det är sant. När vi kom ner till Uddevalla för att gå på disko med stadsungarna så ville man gärna inte säga att man var från just- Färgelanda. Pinsamt.
Kommentarer som: - Öh, hörru vart har du traktorn då? , var vanligare än man kan tro. De där kommentarerna gör ju att man senare i livet vill förakta att man levt i det som andra uppfattar som ”bonnhåla”. Hur kan man se ner på något man aldrig upplevt? Och varför anses det så fräckt att ha ”tagit” sig därifrån? Min första kyss utspelade sig vid grinden in till skolgården,- i Färgelanda. Fantastiskt vackert,pubertalt och dreggligt. Hur kan man glömma det?

Jag spenderade min gymnasietid i Uddevalla och bodde då ute på Bokenäset nära Lysekil. Det ansågs vara lite finare än att vara från Dalsland, det kändes så då. Jag trivdes aldrig med Uddevalla som stad eller mentaliteten, och det kan jag säga efter att ha bott där själv över en sommar. Jag försökte under den vackraste årstiden och det hjälpte inte. Och varje gång jag kommer tillbaka så ljuger jag nästan alltid om vad jag egentligen är utbildad till och vad jag jobbat med Fastän alla verkar tycka att det är så cool att man ”lyckats” ta sig därifrån, så måste man vara så normal det bara går. Så att ingen tittar snett på dig. Jante. Jag tycker verkligen inte om Jante, även jag kämpar med honom varje dag. Det borde nog de små orterna i Fyrbodal också göra, att våga ta för sig lite och ta lite mer plats, vara stolta och kämpa lite mer med sitt mervärde! Tanumshede är ju mer känd för Vitlycke än sitt egna lilla samhälle.

Men kanske är det så att man lyssnar lite för mycket efter vad andra har för uppfattning om en, och då blir det en sanning tillslut om man inte gör något åt det. Ta till vara det som finns och vidareutveckla det istället för att stirra sig blind på andra. Men ett tillägg är att alltid lyssna på konstruktiv kritik och att våga kasta sig ut ibland. Så bra att någon tar tag i samtalet omkring det offentliga rummet i Fyrbodals kommuner och att kommunerna hänger på. Modigt och nödvändigt. Hoppas att ni kommer ha användning av mitt analysarbete. Slut på mina levnadsteckningar.Arrivederci.